Scan barcode
A review by carpedentum
Batwoman, Volume 6: The Unknowns by Georges Jeanty, Jason Masters, Dexter Vines, Yishan Li, Jack Purcell, Karl Story, Roger Bonet, Scott Hanna, Roberto Viacava, Marc Andreyko, Juan José Ryp, Jeremy Haun, Trevor McCarthy, Ronan Cliquet
3.0
Review originally written in 2016
Nu är jag klar med alla volymerna som kom ut i DC Comics senaste Batwomanomgång och jag måste säga att jag är lite besviken. Det började så himla bra, första volymen Hydrology är fantastisk med allt en Sara kan önska sig av sina superhjältar. Det finns action, vänskap, snygga miljöer och dräkter och en hälsosam dos av lesbisk kärlek. Det fortsätter i samma toppenanda i hela fyra volymer och jag kan inte nog rekommendera dem. Men sen verkar det som DC fick spatt och bestämde sig för att helt enkelt förstöra alltihopa.
Det som kommer härnäst är spoilers så om du inte vill ha såna så gå och läs ett annat inlägg. Det är inga jättespoilers dock men alla är vi olika känsliga för sånt!
I femte volymen börjar det helt okej, mer action och snygga miljöer och dräkter. Men det här med att lesbiska par aldrig får vara lyckliga i mainstream media bara fortsätter. Batwoman, som egentligen heter Kate Kane, och hennes partner Maggie Sawyer råkar ut för en vårdnadstwist över Maggies dotter för att hennes exman är homofob. Så Kate gör slut och sticker. Bullshit anledning. Det hela kändes när man läste väldigt ytligt. Hjärtskärande, faktiskt och det kunde vart bra om det inte hade vart så att jag är less på att inte få om inte ett lyckligt slut, så i alla fall några lyckliga volymer. Plus att jag googlade varför de inte fick gifta sig som verkade vara planerat från början och DCs förklaring är supertöntig. Tydligen kan inte superhjältar få ha relativt lyckliga privatliv. Alls. Hur trött på den är inte jag? Jag är övertygad om att inte alla superjhältar måste vara deprimerade och självdestruktiva heeeeela tiden.
Jag ska säga att den stora mainstoryn slutar hoppfullt i volym 6 så jag hade förlåtit dem om inte den jäkla epilogen kom efter. Där bryter de ner varenda hoppful nerv de planterat och fullständigt trampar över alltihopa. Är det så himla farligt att när man lägger ner en serie så avslutar man den inte alldeles DOOM AND GLOOM?
Don’t get me wrong, jag kan älska slut som inte är Hollywoodglammiga och sockervaddslyckliga men då måste de kännas trovärdiga. Jag tar hellre ett tramsigt lyckligt slut än vad som känns som ett plastigt tragiskt sådant. Och jag hade absolut accepterat det lätt hoppfulla, mer realistiska slutet som redan fanns innan epilogen.
Jag är inte bitter…
Så, tycker jag man ska läsa serien? Absolut! Den är fortfarande bra i majoriteten av serien. Och hbtq-hjältar finns det för lite av. Nu om de bara skulle kunna få vara lite lyckliga också så vore allt peachy…
Nu är jag klar med alla volymerna som kom ut i DC Comics senaste Batwomanomgång och jag måste säga att jag är lite besviken. Det började så himla bra, första volymen Hydrology är fantastisk med allt en Sara kan önska sig av sina superhjältar. Det finns action, vänskap, snygga miljöer och dräkter och en hälsosam dos av lesbisk kärlek. Det fortsätter i samma toppenanda i hela fyra volymer och jag kan inte nog rekommendera dem. Men sen verkar det som DC fick spatt och bestämde sig för att helt enkelt förstöra alltihopa.
Det som kommer härnäst är spoilers så om du inte vill ha såna så gå och läs ett annat inlägg. Det är inga jättespoilers dock men alla är vi olika känsliga för sånt!
I femte volymen börjar det helt okej, mer action och snygga miljöer och dräkter. Men det här med att lesbiska par aldrig får vara lyckliga i mainstream media bara fortsätter. Batwoman, som egentligen heter Kate Kane, och hennes partner Maggie Sawyer råkar ut för en vårdnadstwist över Maggies dotter för att hennes exman är homofob. Så Kate gör slut och sticker. Bullshit anledning. Det hela kändes när man läste väldigt ytligt. Hjärtskärande, faktiskt och det kunde vart bra om det inte hade vart så att jag är less på att inte få om inte ett lyckligt slut, så i alla fall några lyckliga volymer. Plus att jag googlade varför de inte fick gifta sig som verkade vara planerat från början och DCs förklaring är supertöntig. Tydligen kan inte superhjältar få ha relativt lyckliga privatliv. Alls. Hur trött på den är inte jag? Jag är övertygad om att inte alla superjhältar måste vara deprimerade och självdestruktiva heeeeela tiden.
Jag ska säga att den stora mainstoryn slutar hoppfullt i volym 6 så jag hade förlåtit dem om inte den jäkla epilogen kom efter. Där bryter de ner varenda hoppful nerv de planterat och fullständigt trampar över alltihopa. Är det så himla farligt att när man lägger ner en serie så avslutar man den inte alldeles DOOM AND GLOOM?
Don’t get me wrong, jag kan älska slut som inte är Hollywoodglammiga och sockervaddslyckliga men då måste de kännas trovärdiga. Jag tar hellre ett tramsigt lyckligt slut än vad som känns som ett plastigt tragiskt sådant. Och jag hade absolut accepterat det lätt hoppfulla, mer realistiska slutet som redan fanns innan epilogen.
Jag är inte bitter…
Så, tycker jag man ska läsa serien? Absolut! Den är fortfarande bra i majoriteten av serien. Och hbtq-hjältar finns det för lite av. Nu om de bara skulle kunna få vara lite lyckliga också så vore allt peachy…