Scan barcode
ioanadanes's review against another edition
It became enough when he started explaining his pedophilia three chapters in.
ladyally's review against another edition
3.0
Jag tycker sämre om Gregorius i den här romanen än vad jag gjorde i Doktor Glas.
Det är en väldigt bra skriven bok men det känns inte alls som att den beskriver samma händelseförlopp som i Doktor Glas, språket är annorlunda och karaktärerna känns som helt andra personer. Hade det varit en fristående roman hade jag gett den 4 stjärnor men nu får den bara 3.
Gregorius är väldigt Humbert Humbert. Vill du läsa om karaktärerna så läs istället Doktor Glas, vill du läsa om en äcklig pedofil så läs istället Lolita. För mig är den här boken bara en lite sämre version av dem.
Det är en väldigt bra skriven bok men det känns inte alls som att den beskriver samma händelseförlopp som i Doktor Glas, språket är annorlunda och karaktärerna känns som helt andra personer. Hade det varit en fristående roman hade jag gett den 4 stjärnor men nu får den bara 3.
Gregorius är väldigt Humbert Humbert. Vill du läsa om karaktärerna så läs istället Doktor Glas, vill du läsa om en äcklig pedofil så läs istället Lolita. För mig är den här boken bara en lite sämre version av dem.
sbeerens's review against another edition
2.0
I initially liked the idea behind this novel. Gregorius is a little bit too naive and too one-dimensional to be a realistic character in Söderberg's novel, Doktor Glas.
That being said, I just didn't like Ohlsson's interpretation of Gregorius' side of the story. I found some things too far-fetched, such as. I just didn't think it had needed all that.
Other than that, this novel is written in the same style as your average fan fiction, which I am in no way a fan of: first-person narrative in present tense. I simply can't help not finding it stylish. Because of this, Gregorius is in no way as beautifully written as Doktor Glas. Writing a book like this will always lead to comparisons, and to me, Doktor Glas is the undoubted winner.
That being said, I just didn't like Ohlsson's interpretation of Gregorius' side of the story. I found some things too far-fetched, such as
Spoiler
Gregorius having an affair tooOther than that, this novel is written in the same style as your average fan fiction, which I am in no way a fan of: first-person narrative in present tense. I simply can't help not finding it stylish. Because of this, Gregorius is in no way as beautifully written as Doktor Glas. Writing a book like this will always lead to comparisons, and to me, Doktor Glas is the undoubted winner.
sofielser's review against another edition
challenging
dark
reflective
sad
slow-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? No
- Loveable characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
1.0
mlr90's review against another edition
emotional
reflective
sad
slow-paced
- Plot- or character-driven? Character
- Strong character development? It's complicated
- Loveable characters? It's complicated
- Diverse cast of characters? No
- Flaws of characters a main focus? Yes
3.75
birdbeakbeast's review against another edition
5.0
Omnomnomn :3
I definitely recommend this to all the people.
(All the people = all the people who can read and understand Swedish and who like skandinavisk skönlitteratur. Having read Dokter Glas is not required, but an added value.)
I definitely recommend this to all the people.
(All the people = all the people who can read and understand Swedish and who like skandinavisk skönlitteratur. Having read Dokter Glas is not required, but an added value.)
anelisa's review against another edition
3.0
Literatuur die antwoordt op andere literatuur en het eerste, bestaande verhaal verrijkt en vernieuwt en verdiept. Nu Doktor Glass opnieuw lezen.
pontuselias's review against another edition
3.0
Att sno ett Söderbergkaraktär med syfte rentvå dessa från schablonbilden och göra en bestseller av det hela har gjorts förut (För Lydia av Gunn-Britt Sundström som bygger på den Den allvarsamma leken ur ett kvinnligt 60-talsperspektiv). Detta kan man naturligtvis diskutera det etiska och litterärt riktiga i, men förhoppningsvis får fler läsare att upptäcka Sveriges bäste författare och gamla läsare upptäcker Söderbergs överlägsenhet gentemot de litterära bovarna.
Dock tar Ohlsson i denna bok upp en del intressanta följdfrågor ur ursprungsromanen, även om i lite ofokuserad form. Hursomhelst handlar ursprungsromanen Doktor Glas (1903) om doktorn med samma namn som blir inblandad i sina patienters, prästen Gregorius och hans fru Helgas, privatliv. Frun har fått avsmak av sin äktaman och ber läkaren komma med några medicinska anledningar att slippa samvaro med sin man. Doktorn, som också har djupaste avsmak för den fula liberalteologiska prästen är också förälskad i prästfrun, har också egna planer och leker med tanken att döda Gregorius, som han ser som en avsmak för människosläktet. Tillsammans med poetisk avskalat språk, vacker stockholmsskildring och doktorns förförande sociopatiska person gör det till Sveriges bästa och mest störande bok någonsin.
Ohlsson försöker också göra en poetisk stockholmsskildring med en central personlighet. Scenerna med ursprungsromanen är tagna ord för ord, men omfånget är betydligt större nu, där prästens tillbakablickar och poetiska blickar på Stockholm blir huvudpoängen. Det är ofta dessa partier som boken faller på, då dessa är ganska intetsägande, då de inte säger något om prästens personlighet, något Söderberg däremot behärskade till fullständighet. Detta gör boken synnerligen babblande utan sammanhang och fördjupning.
Det som dock kommer fram som försvar till titelpersonen, där han beskrivits av doktor Glas, som en fläskig ful pratmakare och hycklare till präst, är ett försök till gestaltning av den stora osäkerhet och svaga självförtroende som prästen själv försöker undvika att tänka inför sig själv och för andra. Upprätthållandet av prästrollen över sin församling och fadersrollen ovanför sin hustru verkar dock föga framgångsrikt, även om prästen hellre blundar än ser sitt misslyckande; något hans egen otrohetshistoria i boken vittnar om. Doktor Glas är då en apologetik för övermänniskan, med ganska störande resultat, och Gregorius blir ett försvar för medelmåttans rätt att leva ärligt och gott, i med och motvind. Skillnaden mellan två sekler eller, var och en provocerande för sin tid?
Väntar nu för övrigt på boken om Helga, Glas kärlek och Gregorius fru. Också en sak som Ohlsson lyckas med, hos Söderberg är hon bara mystisk och vacker, här är hon manipulerande gentemot alla iblandade och olycklig med sig själv. Känns som seklet ännu är för ungt för en sådan person.
Dock tar Ohlsson i denna bok upp en del intressanta följdfrågor ur ursprungsromanen, även om i lite ofokuserad form. Hursomhelst handlar ursprungsromanen Doktor Glas (1903) om doktorn med samma namn som blir inblandad i sina patienters, prästen Gregorius och hans fru Helgas, privatliv. Frun har fått avsmak av sin äktaman och ber läkaren komma med några medicinska anledningar att slippa samvaro med sin man. Doktorn, som också har djupaste avsmak för den fula liberalteologiska prästen är också förälskad i prästfrun, har också egna planer och leker med tanken att döda Gregorius, som han ser som en avsmak för människosläktet. Tillsammans med poetisk avskalat språk, vacker stockholmsskildring och doktorns förförande sociopatiska person gör det till Sveriges bästa och mest störande bok någonsin.
Ohlsson försöker också göra en poetisk stockholmsskildring med en central personlighet. Scenerna med ursprungsromanen är tagna ord för ord, men omfånget är betydligt större nu, där prästens tillbakablickar och poetiska blickar på Stockholm blir huvudpoängen. Det är ofta dessa partier som boken faller på, då dessa är ganska intetsägande, då de inte säger något om prästens personlighet, något Söderberg däremot behärskade till fullständighet. Detta gör boken synnerligen babblande utan sammanhang och fördjupning.
Det som dock kommer fram som försvar till titelpersonen, där han beskrivits av doktor Glas, som en fläskig ful pratmakare och hycklare till präst, är ett försök till gestaltning av den stora osäkerhet och svaga självförtroende som prästen själv försöker undvika att tänka inför sig själv och för andra. Upprätthållandet av prästrollen över sin församling och fadersrollen ovanför sin hustru verkar dock föga framgångsrikt, även om prästen hellre blundar än ser sitt misslyckande; något hans egen otrohetshistoria i boken vittnar om. Doktor Glas är då en apologetik för övermänniskan, med ganska störande resultat, och Gregorius blir ett försvar för medelmåttans rätt att leva ärligt och gott, i med och motvind. Skillnaden mellan två sekler eller, var och en provocerande för sin tid?
Väntar nu för övrigt på boken om Helga, Glas kärlek och Gregorius fru. Också en sak som Ohlsson lyckas med, hos Söderberg är hon bara mystisk och vacker, här är hon manipulerande gentemot alla iblandade och olycklig med sig själv. Känns som seklet ännu är för ungt för en sådan person.
More...