Scan barcode
motifenjoyer's review
dark
reflective
4.0
"Those who speak have no secrets. And we all speak. We betray ourselves, we exhibit our heart; executioner of the unspeakable, each of us labors to destroy all the mysteries, beginning with our own."
emelir's review against another edition
3.0
“In itself, every idea is neutral, or should be; but man animates ideas, projects his flames and flaws into them; impure, transformed into beliefs, ideas take their place in time, take shape as events: the trajectory is complete, from logic to epilepsy … whence the birth of ideologies, doctrines, deadly games.”
Som titeln pekar på så är denna lilla samling helt tillägnad människans förfall. Eller, egentligen är det ju ett återkommande tema hos honom, men hursomhelst så dyker han även denna gång ner i det absurda med mänskligheten. Det är alltid en ren fröjd att få läsa honom, och blir alltid LYCKLIG av hans nihilistiska syn på världen och människan. Det är som att det är först i avgrunden, när han har konstaterat att livet är meningslöst, som mitt eget hopp uppenbarar sig. Hans ord och dess mening får huvudet att snurra som aldrig förr, och ens egen tankeverksamhet utmanas konstant. Man behöver såklart inte hålla med om allt som sägs för att fullkomligt älska och uppskatta hans ord (detta gäller förövrigt så mycket annat i livet också). Kanske är det just där ting skaver som mest som nya insikter och lärdomar har en möjlighet att uppstå på riktigt. Det är så mycket självanalys och självinsikt som pågår hos honom, och jag älskar det. Att bara få slås ner till marken av Cioran, för att sedan på egen hand behöva resa sig upp är det bästa. :)) Plus så många vettiga funderingar kring livet i stort! Bara det här med att människan har en sån otrolig förmåga (och behov) av att skapa mening av ting: ting som egentligen bara skulle kunna få existera för sig självt. Bara under samtal så gör vi det i stort sett hela tiden. Omedvetet eller ej. Kanske uttrycker den vi pratar med en idé, varpå vi själva tillskriver denna idé en himla massa personliga tankar (som styrs av våra egna erfarenheter). Den idé som vår samtalspartner uttryckte från början förlorar lite av sin rena form, vilket får mig att fundera över ifall vi någonsin kan förstå en annan människa på riktigt. MEN samtidigt kan man också genom sådana samtal komma fram till helt nya ting tillsammans. Lite ge och ta liksom. Hur som, älskar Cioran. Rekommenderar dock främst hans On the Heights of Despair, mycket kul bok. Tacohej. :)
Som titeln pekar på så är denna lilla samling helt tillägnad människans förfall. Eller, egentligen är det ju ett återkommande tema hos honom, men hursomhelst så dyker han även denna gång ner i det absurda med mänskligheten. Det är alltid en ren fröjd att få läsa honom, och blir alltid LYCKLIG av hans nihilistiska syn på världen och människan. Det är som att det är först i avgrunden, när han har konstaterat att livet är meningslöst, som mitt eget hopp uppenbarar sig. Hans ord och dess mening får huvudet att snurra som aldrig förr, och ens egen tankeverksamhet utmanas konstant. Man behöver såklart inte hålla med om allt som sägs för att fullkomligt älska och uppskatta hans ord (detta gäller förövrigt så mycket annat i livet också). Kanske är det just där ting skaver som mest som nya insikter och lärdomar har en möjlighet att uppstå på riktigt. Det är så mycket självanalys och självinsikt som pågår hos honom, och jag älskar det. Att bara få slås ner till marken av Cioran, för att sedan på egen hand behöva resa sig upp är det bästa. :)) Plus så många vettiga funderingar kring livet i stort! Bara det här med att människan har en sån otrolig förmåga (och behov) av att skapa mening av ting: ting som egentligen bara skulle kunna få existera för sig självt. Bara under samtal så gör vi det i stort sett hela tiden. Omedvetet eller ej. Kanske uttrycker den vi pratar med en idé, varpå vi själva tillskriver denna idé en himla massa personliga tankar (som styrs av våra egna erfarenheter). Den idé som vår samtalspartner uttryckte från början förlorar lite av sin rena form, vilket får mig att fundera över ifall vi någonsin kan förstå en annan människa på riktigt. MEN samtidigt kan man också genom sådana samtal komma fram till helt nya ting tillsammans. Lite ge och ta liksom. Hur som, älskar Cioran. Rekommenderar dock främst hans On the Heights of Despair, mycket kul bok. Tacohej. :)
sophia608's review against another edition
I did not like this at all. Nihilism is not for me.
clmassey24's review
3.0
Very good, but often redundant.
Looking forward to reading more of Cioran's work.
Looking forward to reading more of Cioran's work.
variouslilies's review
4.0
I remember back in January when I was reading the opening chapters, submerged in the bathtub, strangely enough, feeling dizzy and distressed by the thoughts I had tried to push back. Much like the beginning phase of reading any book, my mind was wrapped in waves of impression and judgement, often induced by prose and mood, more than the actual ideas behind the words. I added a note on top of a page: "This is Cioran at his most sleepless". While initial impressions often do not last, this one did, until the very end.